Så här fungerar spindlar (ledskruvar) i ett elektriskt linjärt ställdon

Ställdonets effektivitet har ett direkt samband med motorn, växlarna och spindeln och hur dessa komponenter samverkar.

På grund av spindeln och dess form ger ett elektriskt ställdon alltid samma uteffekt, oavsett belastning, medan ett hydrauliskt eller pneumatiskt system ger varierad effektivitet mellan tryck och drag. Även om trycket i ett sådant system är detsamma så är det inre området som oljan eller luften passerar genom mindre när den körs inåt i drag och effektiviteten är relativt lägre än vid tryck.

Oavsett belastning kan ett elektriskt ställdon köras med samma hastighet både vid tryck och drag.

Med ställdonets uteffekt kan du välja att flytta en hög belastning med låg hastighet eller tvärtom. Om du multiplicerar belastningen med hastigheten får du den uteffekt som krävs för rätt rörelse – detta ger dig en bra indikation på vilken ställdonsmodell du behöver. Med ett LINAK^® ställdon kan du välja mellan olika växlar och spindelstigningar för att få den perfekta lösningen.

Det finns många olika typer av spindlar och spindelmuttrar till elektriska linjära ställdon och dessa väljs alltid baserat på den belastning och prestanda som ställdonet kräver. För att till exempel lyfta tyngre laster måste muttern vara längre för att bättre fördela belastningen mellan mutterns gängor.

Spindelns geometri måste beaktas för att få optimal effektivitet för en spindel. Trapetsformad, högprofilerad och lågprofilerad är exempel på spindelgeometrier som används till LINAK industriställdon.

Spindelstigning är avståndet som en mutter rör sig när den roterar 360 grader runt spindeln. Om spindelstigningen är 12 mm så innebär det att muttern rör sig 12 mm under en spindelrotation.

Ju högre spindelstigning desto effektivare blir ställdonet, eftersom det är mindre friktion mellan muttern och spindeln.

Men hög spindelstigning innebär även lägre självlåsningsförmåga. Tack vare den självlåsande funktionen backar inte ställdonet när det stoppas i målpositionen, inte ens om det utsätts för hög belastning eller vibrationer – såvida det inte är tänkt att röra sig.

I allmänhet är ställdonet självlåsande om du har en spindel med låg effektivitet.

Om ställdonet inte är självlåsande så används en broms för att hålla ställdonet i ett fast läge.

Ställdonets slaglängd avser det maximala avstånd som ställdonet kan röra sig eller förlänga. Detta är intervallet för den linjära rörelsen från helt indraget till helt utvidgat läge. I grund och botten är det ett mått på hur långt ställdonets stång eller kolv kan röra sig i en enda rörelse.

Ställdonets slaglängd beror på spindelns längd. LINAK^® ställdon är generellt mycket mångsidiga och slaglängder på upp till 1,20 meter kan specificeras enligt kundens önskemål. Men när man överväger ställdon med långa slaglängder finns det vissa begränsningar. Vid körning med lång slaglängd vid tryck reducerar vi specifikationen för maximal belastning. Anledningen till detta är att ju högre belastning och ju längre bort från den inre positionen muttern rör sig på spindeln, desto större är belastningen på ställdonet.

För maskiner där säkerheten har hög prioritet är det möjligt att lägga till en låsmutter i ställdonet. Om exempelvis gängan i muttern på spindeln slits ner på grund av slitage kommer muttern omedelbart att bära full belastning och ställdonet rör sig inåt. I detta fall kan ställdonet inte längre köras utåt och måste bytas ut.